Samtal människor emellan inför indirekt publik

När människor talar sinsemellan i min närvoro händer det att jag lyssnar.

Liksom de flesta dagar hör jag mycket och igår var inget undantag. Jag var på biblioteket, övervåningen. Jag har pratat om det här tidigare, om mina biblioteksvanor alltså. Om hur ni. Ni, d.v.s de flesta som läser denna blogg - tonåringar bosatta på landsbygden, ibland pratar högt om rave. Igår var inte en sådan dag. Igår var en dag då, liksom inte alltför sällan, någon (i det här fallet en man i övre medelåldern) (ut)nyttjade biblioteket likt en tyst bunker. Ett ställe där man kan prata ostört i telefon.

Jag tänker nu försöka återberätta vad jag hörde. ... men varför? ... För att jag tyckte det var för självutlämnade för att berättas inför ett tjugotal främlingar på ett bibliotekt. Jag är övertygad om att jag inte var ensam om att ha svårt att följa textraderna i min tidning. Säkert även du - du man sittandes några bord ifrån mig. Du som försökte se så jävla upptagen ut med din* fisketidning. Kanske reagerade även du på "...GUD!", eller var det ordet "...POLISEN!" eller föll du för frestelsen att spänna öronen när det börjades analysera ryska kvinnor. Kom inte och säg att jag var ensam om att plocka upp penna och papper för att anteckna stödord. Äh.

Nu börjar jag ärligt talat bli trött på skriva, men jag ska försöka få ihop det här nu. Okej, vad som fångade mitt intresse vid första början var en hög, uppjagad och måttligt irriterad röst upprepa:
- Då måste dom ta reda på guds vilja! (x 2, upprepningen var verkligen effektfull) Du börjar förstå mig. Vad har artiklar om piktogram att sätta emot. Och den artikeln var ändå en av de mer intressanta jag läste igår.
- Jag sa det till dom... det tog nog bra! tror du inte!? Här undrar jag förstås vem han sa det till. Sekt, sekt... farliga, sjuka och mysiska bränna-svanar-wallander-film-sekt.
- Jag har börjat jobba på X nu.. får 50 kr för varje såld prenumeration.
- Jo, ja jag har ringt runt hela jävla Sverige.. Här börjar samtalet tappa. Men tänk på att han pratar högt och bland ett 20-tal knäpptysta, tidningskamoflerade människor.
- En rysk kvinna har börjar skriva till mig. Okej. För att i nästa sekund säga:
- Polisen har sagt att jag inte ska skicka pengar.
- Pengar, pengar är vad de vill ha.
Samtalet fortsätter ett tag. Det talas lite mer om den ryska kvinnan. Hennes ovilja att träffas i Moskva.
- Tycker det börjar på bli samma mygel. Efter det avslutas samtalet ganska abrupt. Kanske var det samtalspartnerns tur i kön. Han eller hon var kanske på banken. Vad vet jag? Ja.

Sen hade jag tänkt berätta en annan sak också. Men jag gör det en annan dag. Kan säga så mycket som att det handlar om avsiktliga missförstånd seniorer emellan.

*tidningen tillhör antagligen biblioteket.