Ibland kan ett Hejdå bli till ett Gott.

Ett kort samtal jag haft idag. X heter egentligen något annat. X är alltså inte Xzibit.

- X... är han på lunch eller?
- Ja, precis.
- Han har tur han.. som får äta.
- Ja, jag antar det?

Några sekunder av tystnad infinner sig.

- Gott.
Jag säger inget. Kommer inte på nåt, men nickar adjö.

Alltså, antingen menar han att det vore gott med lunch. Eller så avslutar han med ett gott - som i ha det gott. Eller så var det gott med vetskapen om X lunchande. Va fan vet jag!?